Jag och hjärat hade en toppen bra dag igår. Tack för att du finns baby.

Vi hade ju tänk att vi skulle käka på Restaurang Loftet så vi bokade bord 18.30 när vi kom dit var det ca 2 bord med personer, uhm kändes inte så kul och det var iinte mysigt någonstans vet inte vart jag hade fått för mig att Loftet skulle vara bra. Hur som helst så drog vi till uteserveringen på gamla teatern istället och tog en fördrink där, äntligen ett ställe som kan blanda en Mojito! Efter att vi suttit ute i solen och myst så gick vi vidare till Restaurangen Viktoria och käkade middag där, det var mycket mysigt och bra mat. Vi brukar oftast gå till Viktorias när vi går ut och äter jag tycker det är super bra där.

Det blev en tidig kväll på stan ändå, vi tog bussen hem 20.35 och la oss i soffan och myste hemma istället :) Vi somnade båda två i soffan och vaknade vi 1 tiden :P

Jag kör ju på dieten Herbalife som ni vet och jag trodde verkligen inte att jag skulle kunna börja med det idag igen eftersom vi drack lite igår (jag har ju en tendens att bli lite bakis) men jag mådde super bra imorse :) Shake till fruksot och sen har jag tillochmed varit iväg på gymmmet i 2 timmar, riktigt skönt! Körde på bra som vanligt, 32 minuter på crosstrainern och 55 minnuters powerwalk på löpbandet och 30 minters styrketräning, hurra för mig. Det känns riktigt bra att ha kommit iväg på gymmet 2 dagar denna vecka, dock är det ju lite men det är bra mycket mer än ingen dag alls. Ska iallafall försöka ta mig iväg på gymmet 3 dagar i veckan framöver här. Jag har fortfarande min 15-20 kg som jag vill gå ner, men jag är jäkligt stolt över mig själv att jag har lyckats gått ner 10.7 kg hittills.

Det står ju inte på nu förens det är September och då måste jag iallafall minst ha gått ner 10 kg! Vi ska ju åka till Mallorca då :D Måste ju kunna visa mig i bikini haha. Vem vill gå runt och känna sig som en valross? Inte jag iallafall. hehe

Nä om man ska ta och duscha av sig efter gymmet då, det behövs ju ^^ . Får se vad resten av dagen har att erbjuda :)

Puss och kram E.

Idag firar jag och min älskling 1 år tillsammans på våran förlovning. Tiden går verkligen snabbt. Känns som att det var igår vi köpte ringarna :) Hur som helst känns det iallafall helt underbart. Älsklingen kom hem imorse och nu blir han hemma i 11 långa dagar, det ska bli toppen.

Ikväll ska vi ut och fira, vi ska gå på Restaurangen Loftet och äta middag

Hoppas alla får en riktigt bra dag/kväll det ska iallafall vi ha :) Älskar min babe så mycket, det är han och jag mot världen. Det står inte på nu förens..... ? ;) ja det kan ju ni klura på, hihi.

Puss och kram E.

Jag fick inte upp bilden i det senaste inlägget men nu har jag fått till det, tack syster :D Jag vill verkligen ha denna bil, tycker att den är så snygg!

Snacka om att jag får en bra start på mitt bloggande, haha forsätter jag såhär så kommer ni ha mycket att läsa framöver ;) Kom ju på att jag hittade en as snygg bil idag som jag så gärna vill ha. Tyvärr har jag inte råd att köpa den eftersom den kostar 73.000 kr, den som känner sig manad får gärna sponsra mig med pengar haha ;) (skoja bara, hihi)

Jag känner att det är på tiden att skaffa ny bil nu, gammla bettan har varit med länge nu och det är nog dags för begravning för henne snart! Hon går ju i och för sig vldigt bra, men jag vill ha en NY!

Ni måste få se min ny kärlek :D Jag har lagt upp en bild nu, tror jag? :P

Det hela började när jag gick i 8:an då jag träffade en kille som jag blev tillsammans med. I början var han världens underbaraste kille och jätte snäll men bara efter ett litet tag så började han ändra sin personlighet och blev allt mer svartsjuk och kontrollerande. Det hände till och med att han slog till mig med öppen handflata någon gång, men det var mest psykisk misshandel, väldigt många elaka ord som han använde och tryckte ner mig och mitt självförtroende totalt.

Efter några månader så tog jag mig ifrån honom och det hela slutade i en rättegång som var väldigt jobbig för mig att gå igenom. Efter rättegången var slut så kände jag mig lite starkare och mådde lite bättre. Sedan kom den dagen jag blev våldtagen av min så kallade jobbar kompis där jag hade min praktik. Han passade på att utnyttja mig sexuellt under tiden jag låg haft däckad på golvet.  Efter det så kände jag mig riktigt äcklig och som jordens smutsigaste tjej så jag berättade inte för någon förens några månader efteråt. Under den tiden jag gick och höll tyst om detta så mådde jag väldigt dåligt och kunde inte prata med någon eftersom jag skämdes så mycket och kände mig så äcklig, jag var mycket tystlåten och tankarna gick bara runt och runt i huvudet på mig. Jag kände mig så förnedrad så då höll jag hellre tyst än att berätta för någon.

Efter att jag samlat på mig krafter och orkat berätta för mina nära och kära vad som hade hänt mådde jag lite bättre., men jag orkade aldrig gå så långt så det blev aldrig en anmälan. Jag hade ju redan varit på en rättegång tidigare och det var nog jobbigt och sedan kändes det som att jag inte skulle a haft rätten på min sida då jag var alkoholpåverkad under tiden han utnyttjade mig. När jag började 3:e året i gymnasiet så trodde jag att lyckan hade vänt och att kärleken hade hittat mig när jag träffade världens underbaraste kille som var så snäll och omtänksam han gjorde allting för mig och jag kände mig så lyckligt lottad. Det var i alla fall vad jag trodde och kände första gången jag träffade honom, men det visade sig väldigt snabbt att jag hade väldigt fel. Han började slå mig redan innan vi blev tillsammans och ändå var jag dum nog att bli tillsammans med den här killen för jag trodde ju verkligen att jag kunde förändra honom. Jag kunde inte förändra honom och det blev bara värre och värre för varje gång han slog mig och var elak mot mig, han använde mer och mer psykisk och fysisk misshandel och till slut var jag så rädd för den här killen och jag var så manipulerad av honom att jag till sist trodde att det verkligen var mitt eget fel att han behandlade mig som han gjorde. Jag försökte hela tiden intala mig själv att det skulle bli bättre, en dag skulle han verkligen ändra på sig. Jag fick knappt träffa mig egen familj ensam och jag fick aldrig umgås med mina vänner ensam, han skulle alltid vara med och skulle veta vart enda steg jag tog och vad jag gjorde, tog det för lång tid att svara på ett sms så trodde han att jag var otrogen och det fick jag alltid sota för då han kom hem. Under det halv år som jag var tillsammans med den här killen så blev min självkänsla bara lägre och lägre, jag hade snart nått botten, jag orkade inge mer men jag var för rädd för att försöka lämna honom. Men det kom en dag då jag kände att jag var tvungen att börja kämpa för mig själv och jag berättade för en av mina bästa vänner vad som egentligen hände. På något vis så gav hon mig styrka och mod och jag lämnade den här killen för gott. Om det inte vore för henne så vet jag inte om jag hade suttit här idag. I flera månader efter att jag lämnat honom så mådde jag väldigt dåligt, psykiskt dåligt och jag drömde mardrömmar i flera veckor. Jag gick och pratade med en psykolog men jag tyckte inte att det blev så mycket bättre. Jag var ju inte den personen som gärna satte mig och pratade ut om hur jag egentligen mådde.

Jag har mest bearbetat mig uppåt på egen hand. Jag skaffade jobb och började träna. Träningen hjälper mig mycket nu för tiden att bearbeta saker och ting. Tyvärr så har min personlighet förändrats efter allt detta och det har slutat med att jag själv blev lite väl för mycket svartsjuk och fick ett litet behov av kontrollerande, vilket inte alls var den person jag egentligen är. Det är någonting jag än idag håller på att bearbetar och det går framåt. Däremot har jag en kort stubin och kan väldigt snabbt bli arg eller irriterad över småsaker, jag brusar upp för väldigt lite, men där har jag ett beteende som kommer ifrån min pappa, han är precis lika dan så jag tror på ärftlig personlighet, i alla fall till en viss del. Jag har på senare tid blivit ganska själv diciplinerad vill jag ha någonting gjort så får jag det gjort. Där kommer träningen in väldigt mycket och även att jag städar för att behärska mitt humör.

Efter mina upplevelser så har jag idag fått en klarhet på vad som är rätt och fel, hur man ska behandla andra.

Idag bor jag med min sambo och vi är förlovade och är väldigt glada med varandra. Som man brukar säga: allting ont för ett gott med sig och det har gjort att jag idag är den jag är. Lite osäker och förvirrad ibland, men som jag bearbetar mer och mer för varje dag som kommer.

Det här är en uppsatts som jag skrev direkt från hjärtat rakt av när jag läste Psykologi. Det börjar komma upp mer och mer blandade känslor nu för tiden och jag har inte riktigt svaret på varför? Det enda jag vet är att det börjar bli jobbigt och jag tror det här hjälper till med mina sömnproblem som jag har haft dom senaste veckorna. Jag hoppas dom här tankarna lämnar mitt huvud snarast, vill bara glömma.

Nu ska jag försöka sova, god natt.

Puss och kram E　

Kände att det var dags att börja lite med blogg igen, jag menar det är ju ändå så populärt nu för tiden :P Bloggade mycket förut i mina yngre dagar, men nu har man ju blivit gammal och gaggig (24 år) haha!

Jag la mig för en gång skull i tid i hopp om att jag skulle kunna sova, men det gick icke och helt plötsligt får jag tanken på att jag ska starta en blogg, så här är jag :P 

Vet inte riktigt vad jag ska skriva om i mitt första inlägg dock, så hehe ja ja det blir nog bra i slutändan!

Jag kommer nog att satsa mycket på att skriva om mig själv och mina tankar för att berarbeta mycket som jag har vart med om genom åren, saker jag trodde var glömda men av nån dum anledning kommer mycket tillbaka i omgångar, det börjar bli lite jobbigt nu känner jag. Vikt, hälsa, diet och träning kommer jag också att fokusera mig på :)

Det här får räcka i mitt första blogginlägg, jag måste ju tänka på att det var flera år sedan jag skrev sist, så jag har lite ide torka just nu :)

Puss och Kram E.